Den bygger på WordPress och en moddad version av temat Options. Förhoppningen är att jag inte ska behöva administrerar hela sidan själv utan att intresset hos andra ökar i takt med att minusgraderna sjunker. Jag är rätt säker på att jag ganska snabbt kan lära ut de mest basala funktionerna i WordPress för att matchreferat och liknande kan skrivas utan min inblandning.

Största nackdelen med sajten är att den vänder den finniga sidan av ansiktet till när man kolla på den i Internet Explorer 6.0. Men jag vet inte ens om jag orkar fixa det. Den som använder IE6 får skylla sig själv. Nåt sånt. Enklast så.

Annars tycker jag den är rätt okej, eller?

Okej, tänker jag. Jag har försökt förut utan framgång, men jag kan testa igen. Det skall noteras att jag använder en dator 80% av min vakna tid och klarar av det mesta jag ska göra. Sagt och gjort. Jag går till Nordea.se och kollar hur det går till. Det finns två tillvägagångssätt. Det första är att man använder en fil som identifierar dig och ett program som laddas ner till datorn. Detta går inte på en Mac. Stopp med andra ord. Det andra sättet är att man använder sin bankdosa och sitt bankkort. Men – den dosan Nordea har skickat ut till alla kunder fungerar inte för detta, man måste ha en annan dosa. Stopp.

Jag sätter mig vid föräldrarnas PC och går in på Nordea.se. Laddar ner programmet och filen. Installerar. Testar på Nordeas sajt. Framgång, det fungerade. Nu går jag in på CSN.se och får detta gjort. STOPP. CSN vill inte godkänna certifikatet.

Jag har använt en PC och en Mac. Jag har använt Firefox och Internet Explorer 7.0. Jag har dessutom hyffsade datorkunskaper och har fortfarande inte fått det att fungera. Vissa kommer säkert att smila lite och säga att “det är du som är kass”, visst, men detta är fortfarande riktigt uselt. Om någon ute på något bankkontor i landet har fått till uppdrag att analysera det bristande användandet av e-legitimation, kom till mig. Jag kan jag berätta.

Allvarligt, ska det verkligen vara så här? Det här med e-legitimation är ju något som verkligen drivits och skall vara någon form av standardiserat sätt att identifiera sig på nätet. Men hur kan det fungera så dåligt? Aktörerna som står för tekniken, dvs bankerna i de flesta fall, är stora företag. Och med storlek följer ansvar. Bankerna är dessutom “statligt finansierade”, något man kan tycka kräver ännu större ansvar och ännu hårdare krav. Inte nog med det, e-legitimationen måste innebära enorma mängder timmar i samtal från förvirrade kunder som fattar nada. Det är kostsamt att inte leverera med andra ord.

En annan tanke är det där med säkerhet. E-legitimation är väldigt säkert, eftersom att det inte fungerar. Men vad är egentligen kraven. Hur begränsat är det? Vilka krav har man för att göra en e-legitimationstjänst? I verkligheten är det ju inte speciellt säkert. En underskrift. Jag har aldrig i hela mitt liv förstått motiveringen till en underskrift. Att de ens finns är ju nästan löjligt. Vem som helt kan kladda en underskrift. “Är du verkligen Tomas Andersson?” – “Jajjemen!”.

Det smärtar i min digitala ådra nu när jag ska ringa CSN, be dem skicka en blankett med Posten och sedan sätta mig och fylla i den, slicka kuvertet och skicka den tillbaka.

Jag trodde helt enkelt jag tog bort en helt annan sak och det tog gissningsvis 3 sekunder innan jag kom på vad jag verkligen hade gjort. Fruktansvärt irriterande. Backup? Nope, inte denna gången. Såklart. Gick att rädda? Kanske, men jag klarade det inte. Allt är inte helt borta. Det är större delen av den designen jag arbetat om som är borta. Det går att göra om igen nu när jag vet hur det ska vara, men det är ändå ett par timmar. (Se det positivt Johan. Det är ju träning. Du blir bättre.)

Ska jag placera detta inlägget under “WTF” eller “Haha”?

Sajten nu är lättnavigerad. Inget flashigt, men den är ganska snygg (tycker jag), men vem som helst kommer att hitta det de söker utan problem. Sen bygger den på WordPress så att inte jag nödvändigtvis måste skriva allt, utan att det enkelt kan spridas på flera.

Tittar du på Rapport eller andra nyheter på TV visas blandade nyheter från omvärlden. Du tycker inte allt är spännande, kanske bara den där lokala branden i en industri, men du utsätts även för rapporteringen kring upproren i Iran. Du blir allmänbildad.

På internet i dag har du chansen att välja att läsa det du vill. Du gillar sport och nöjen och läser därför inte om politik och andra samhällsorienterade ämnen. Det är naturligt. Du tyker inte det är så intressant, varför ska du då läsa det? Bara för att bli allmänbildad? Knappas skäl nog.

Framtidens internet blir ännu värre. Alla experter och aktörer på internet strävar efter att skapa tjänster som är personifierade. Sajter på nätet som förändrar innehållet beroende på vad läsaren tycker om. Det är ofta smarta tjänster som lär sig vad du som läsare läst innan och presenterar innehållet efter det. Visst låter det bra? En sajt med bara nyheter baserade på dina intressen. Guld! Men vad händer då? Risken att du tar till dig nyheter om det du kanske inte älskar, men ändå bör läsa, försvinner ut ditt synfält. Du missar det alla pratar om. Du får för lite kunskap om omvärlden. Och det är det smarta internets fel.

Jag gillar dessa tjänster. Älskar dem är nog nästan ordet. Men de utgör faktiskt ett litet hot mot allmänbildningen om de blir så effektiva som man hoppas på. Vad gör vi?

Samtidigt ökar ju internet möjligheterna att läsa mer om händelser eller annat. Det kan vara konflikterna i Israel eller senaste draften till NHL. Det finns alla möjligheter att läsa 1000 fallt det som visas på sporten eller nyheterna i dumburken. Men är det inte så, att man läser bara mer om det man redan gillar?

Apples tjänster som mail och sync-lösningar funkar säkert ganska så bra, men jag använder dem inte. Apple är ofta lite för låsta och vill att alla deras avnändare skall använda just deras produkter, som de gärna tar extra betalt för. Jag gillar inte det riktigt. Speciellt inte när Google levererar mail, kalender, RSS, etc., på ett helt syveränt sätt – och det är gratis. Apple är bra på datorer och mjukvara, medan Google äger internet, skulle de inte kunna verka i en symbios för att uppnå paradiset?

Tillsammans kan de erövra världen.

Först ut är PM Nilsson på Newsmill. Han skriver om hur journalisyrket kommer att se ut om 5 år och jag tycker han sätter huvudet på spiken.

“Min egen bransch, journalistiken, har traditionellt utförts av generalister som är duktiga på att processa information från specialister som de intervjuar… källorna kommer att kunna publicera sig själva och dessutom vara mycket vana skribenter…”

Han fortsätter med:

“Eller ta specialreporterns roll – medicinreportern, rättsreportern, miljöreportern, vetenskapsreportern, etc – det finns redan idag alltid en riktig specialist, en livs levande medicinare eller jurist eller ekotoxikolog eller professor som driver en blogg inom exakt det ämne som gäller för dagen och som utan undantag erbjuder bättre kvalitet.”

Björn Jeffery, från byrån Good Old, skriver om “The future of the internet consulting”. Även han klockren. Men utgångspunkten av att Internet är en del av kärnverksamheten och att den kommer att skötas mer inhouse i framtiden.

“Marketing and product development have merged. And the internet is becoming core business, no matter what line of work you’re in. I think the future of internet consulting is in becoming a partner that helps your clients develop their online business continuously. Less campaign sites in flash, less banner concepts. Instead: analytics, business development, developing new online products and partnership that the customers need and want.”

Sist ut är Martin Thörnkvist som driver skivbolaget Songs I wish I had written och bloggar på Digital Renaissance (men även skrivit en bra artikel på Newsmill). Han skriver följaktiligen om hur musik industrin kommer att se ut om 5 år. Han tankar kan kort samman fattas med att han uppmanar musikindustrin till att försöka förändra sig efter de nya spelreglerna.

“So, how will most record labels cope with the fact that they have less power and have to dance after somebody elses whistle? Hm. Tough question. Based on what we’ve learned from the recent 10 years theyprobably won’t do very well on the 5 to come. Many labels are like oil tankers trying to turn around in Øresund.”

Och han avslutar med en intressant tanke. Något jag direkt börjar fundera över.

“Oh, I almost forgot. In five years a hard drive available to ordinary consumers will carry 35 TB of data. Data = music. 35 TB = 2.5 million songs. Watch this development closely. It’s easy to get blinded by Spotify, but imagine when file sharing on the street means transferring the entire music history.”

Kanske musikindustrin inte ska titta för mycket på dagens sitiation (klart de ska, men ändå) utan titta framåt. Hur kommer tekniken se ut i morgon eller om 5 år? Om en person kan gå runt med hela musikhistorien i fickan, hur tar vi betalt då? Hur kan vi förändra vår brasch, det kommer ju garanterat inte vilja köpa några plastskivor.

Hur kommer din bransch att se ut om fem år?

Kolla dessa tre exempelvis. Inte världens snyggaste eller bästa sajterna på något sätt, men det frastår ju trots allt att de använder webben som ett medel för att distribuera information.

• EWEA
• Energimarknadsinspektionen
• Energimyndigheten

Vart är RSS:en?

RSS är idag en satt standard och är i sig en fantastiskt effektiv grej. Tänk att slippa gå in på samma sajter hela tiden för att kolla om det hänt något nytt. Låt alla händelser komma till dig istället. Själv använder jag Google Reader där alla inlägg på de bloggarna och sajterna jag följer samlas. Allt på ett ställe, fint sorterat och välordnat. För att visa på exempel där det kan användas för annat än nöje, är jobbannonser. Jag sitter inte och letar igenom samma annonser gång på gång för att kolla om det kommer något nytt. Jag prenumererar (med RSS) på en specifik sökning i Eniros Jobbsök. På så sätt kommer alla relevanta annonser till mig när de läggs upp. Smart? Ja!

Att det är få som känner till det, är väl kanske för att inget företag har promotat själva lösningen direkt. Utan det har levt sitt eget. Inte heller speciellt många av de stora sajterna uppmanar läsaren att använda det. Där anledningen kanske snarare ligger i inkomster. De vill ha så många besökare till sajterna som möjligt för att deras annonser på sidorna ska inbringa pengar.

De som känner att RSS verkar krångligt. Känns inte så. Det är en lätt tröskel att ta sig över. Gör det en gång, sen kan gör du det på 3 sekunder. Kolla exempelvis denna väldigt informativa videon.