Jag satt på Mallorca förra sommaren och fick ett mail från en på IDG. De ville ha bilder på en i Ljungby som skulle vara med i en artikel. Han som kontaktade mig hade hittat mig via fotosidan.se och förstått att jag kan ta hyffsade bilder. I varje fall att det lönar sig bättre än att skicka dit en fotograf. Precis detta är det T.D. Hedengren pratar om. Spinn off. Tyvärr kunde jag dock inte utföra uppdraget efter som jag var på Mallorca, men jag var både hedrad och förbluffad av förfrågan.

Tänk om mer kunde göra på detta sätt. Det finns många gånger, på alla områden, glada amatörer runt omkring landet – eller världen – som kan utföra diverse uppdrag för en billig peng och en fin byline. Jag fotar gärna någon för en tidning och får sedan erkännandet med “Foto: Johan Jenefeldt” undertill. Varför inte? Det är ju världens reklam. Kanske inte är så aptitretande för en etablerad fotograf, men för mig kanske det betyder ett uppdrag till. Eller hur?

Om man tänker efter lite så kan man hitta på ganska så många områden eller branscher där exponering av ens färdigheter kan ge resultat.

Men jag måste säga att jag skräpar ner mycket mindre sedan jag fick hund. Visst, jag lät en liten bajshög ligga kvar igår. För jag hade en minut innan gett bort min sista påse till kompisen. Det var dumt, men vad skulle jag göra? Men jag slänger inte tuggumin, snus, glas, tandpetare, glasspinnar, kapsyler, dippsåsburkar, etc. Ingenting. Just för att jag har hund. Jag vill inte att min hund ska behöva trampa i glas eller sätta en kapsyl i halsen som måste opereras ut.

Så vad är värst, bajs eller glas? (tänk på att även små barn gillar att stoppa fimpar, snus i munnen eller gå i glas).

Jag tycker det ger en mycket ärligare bild av den sökande. I ett brev kan man pilla hur mycket man vill för att det skall bli bra. Men personligheten och hur bra man skriver ett brev har inte så mycket med varandra att göra. Lite som en bra bildmanipulation, den går att putsa och göra vackrare än verkligheten. Inte lika lätt med en video. Förutsatt att man inte har manus, regi, klippning etc. Utan rakt på. Tala in i kameran och säg det du vill förmedla.

Hade jag varit arbetsgivare hade jag gillat det. Tror jag.

Först ut är PM Nilsson på Newsmill. Han skriver om hur journalisyrket kommer att se ut om 5 år och jag tycker han sätter huvudet på spiken.

“Min egen bransch, journalistiken, har traditionellt utförts av generalister som är duktiga på att processa information från specialister som de intervjuar… källorna kommer att kunna publicera sig själva och dessutom vara mycket vana skribenter…”

Han fortsätter med:

“Eller ta specialreporterns roll – medicinreportern, rättsreportern, miljöreportern, vetenskapsreportern, etc – det finns redan idag alltid en riktig specialist, en livs levande medicinare eller jurist eller ekotoxikolog eller professor som driver en blogg inom exakt det ämne som gäller för dagen och som utan undantag erbjuder bättre kvalitet.”

Björn Jeffery, från byrån Good Old, skriver om “The future of the internet consulting”. Även han klockren. Men utgångspunkten av att Internet är en del av kärnverksamheten och att den kommer att skötas mer inhouse i framtiden.

“Marketing and product development have merged. And the internet is becoming core business, no matter what line of work you’re in. I think the future of internet consulting is in becoming a partner that helps your clients develop their online business continuously. Less campaign sites in flash, less banner concepts. Instead: analytics, business development, developing new online products and partnership that the customers need and want.”

Sist ut är Martin Thörnkvist som driver skivbolaget Songs I wish I had written och bloggar på Digital Renaissance (men även skrivit en bra artikel på Newsmill). Han skriver följaktiligen om hur musik industrin kommer att se ut om 5 år. Han tankar kan kort samman fattas med att han uppmanar musikindustrin till att försöka förändra sig efter de nya spelreglerna.

“So, how will most record labels cope with the fact that they have less power and have to dance after somebody elses whistle? Hm. Tough question. Based on what we’ve learned from the recent 10 years theyprobably won’t do very well on the 5 to come. Many labels are like oil tankers trying to turn around in Øresund.”

Och han avslutar med en intressant tanke. Något jag direkt börjar fundera över.

“Oh, I almost forgot. In five years a hard drive available to ordinary consumers will carry 35 TB of data. Data = music. 35 TB = 2.5 million songs. Watch this development closely. It’s easy to get blinded by Spotify, but imagine when file sharing on the street means transferring the entire music history.”

Kanske musikindustrin inte ska titta för mycket på dagens sitiation (klart de ska, men ändå) utan titta framåt. Hur kommer tekniken se ut i morgon eller om 5 år? Om en person kan gå runt med hela musikhistorien i fickan, hur tar vi betalt då? Hur kan vi förändra vår brasch, det kommer ju garanterat inte vilja köpa några plastskivor.

Hur kommer din bransch att se ut om fem år?

Vad tror du kommer att hända?

Och det är ju fascinerande hur inskränkt en medborgare i “öppna Sverige” kan bli. Hur en journalist med en hel livstid i gemet kan gå så vilse. Hur f-n tänker han? Det skulle vara intressant att se hans min när jag berättar att jag hittade hans debattartikel genom en blogg (faktum är att det är väldigt många som skrivit om detta), och att om det inte varit för bloggarna hade jag aldrig läst hans artikel. Fortfarande dåligt med bloggar?

Dessutom tycker jag det är fel att hata bloggar för att vissa, med Shulmanbröderna som exempel, bygger sitt bloggande på aggresivitet och förnedring, eller att Blondinbella skriver om smink och förkyldningar. Man behöver inte vara bevandrad i demokratin för att veta att man inte skall dra alla över samma kam. Dessutom går det fin-fint att själv välja vilka bloggar man vill läsa. Så jag avslutar med: Är alla journalister dumma i huvudet bara för att Janne Josefsson är det?

Jag uppmanar DIG, Siewert Öholm, att läsa denna artikel. Säg mig sen vad du tycker om “gammel-media”. Fundera sen också hur många som läst din artikel om det inte vore för just “bloggosfären”.

Om någon som jobbar på IKEA läser detta, ta till er!