Det där med e-ligitimation, har det någonsin fungerat? Inte för mig. Inte förra året, inte detta året. Jag bestämde mig för att läsa ett par kurser på högskolan nu under höstterminen och vill därför visa mitt intresse hos CSN. För att söka studiemedel räcker det inte med en liten fjuttig personlig kod, utan man måste identifiera sig på riktigt. E-legitimation.

Okej, tänker jag. Jag har försökt förut utan framgÃ¥ng, men jag kan testa igen. Det skall noteras att jag använder en dator 80% av min vakna tid och klarar av det mesta jag ska göra. Sagt och gjort. Jag gÃ¥r till Nordea.se och kollar hur det gÃ¥r till. Det finns tvÃ¥ tillvägagÃ¥ngssätt. Det första är att man använder en fil som identifierar dig och ett program som laddas ner till datorn. Detta gÃ¥r inte pÃ¥ en Mac. Stopp med andra ord. Det andra sättet är att man använder sin bankdosa och sitt bankkort. Men – den dosan Nordea har skickat ut till alla kunder fungerar inte för detta, man mÃ¥ste ha en annan dosa. Stopp.

Jag sätter mig vid föräldrarnas PC och går in på Nordea.se. Laddar ner programmet och filen. Installerar. Testar på Nordeas sajt. Framgång, det fungerade. Nu går jag in på CSN.se och får detta gjort. STOPP. CSN vill inte godkänna certifikatet.

Jag har använt en PC och en Mac. Jag har använt Firefox och Internet Explorer 7.0. Jag har dessutom hyffsade datorkunskaper och har fortfarande inte fÃ¥tt det att fungera. Vissa kommer säkert att smila lite och säga att “det är du som är kass”, visst, men detta är fortfarande riktigt uselt. Om nÃ¥gon ute pÃ¥ nÃ¥got bankkontor i landet har fÃ¥tt till uppdrag att analysera det bristande användandet av e-legitimation, kom till mig. Jag kan jag berätta.

Allvarligt, ska det verkligen vara sÃ¥ här? Det här med e-legitimation är ju nÃ¥got som verkligen drivits och skall vara nÃ¥gon form av standardiserat sätt att identifiera sig pÃ¥ nätet. Men hur kan det fungera sÃ¥ dÃ¥ligt? Aktörerna som stÃ¥r för tekniken, dvs bankerna i de flesta fall, är stora företag. Och med storlek följer ansvar. Bankerna är dessutom “statligt finansierade”, nÃ¥got man kan tycka kräver ännu större ansvar och ännu hÃ¥rdare krav. Inte nog med det, e-legitimationen mÃ¥ste innebära enorma mängder timmar i samtal frÃ¥n förvirrade kunder som fattar nada. Det är kostsamt att inte leverera med andra ord.

En annan tanke är det där med säkerhet. E-legitimation är väldigt säkert, eftersom att det inte fungerar. Men vad är egentligen kraven. Hur begränsat är det? Vilka krav har man för att göra en e-legitimationstjänst? I verkligheten är det ju inte speciellt säkert. En underskrift. Jag har aldrig i hela mitt liv förstÃ¥tt motiveringen till en underskrift. Att de ens finns är ju nästan löjligt. Vem som helt kan kladda en underskrift. “Är du verkligen Tomas Andersson?” – “Jajjemen!”.

Det smärtar i min digitala ådra nu när jag ska ringa CSN, be dem skicka en blankett med Posten och sedan sätta mig och fylla i den, slicka kuvertet och skicka den tillbaka.