Tuesday, May 5th, 2009...11:12 am
Farligt att vara för personlig i sociala medier
Många säger att man ska vara personlig när man beträder markerna i den sociala webben. Det ska vara en person som talar och inte ett företag. Jag håller med. Tror jag. Det skapar en lite mer gemytlig stämning, att prata med en person istället för företaget denna jobbar på. Helt klart. Men det finns ju fördelar och nackdelar med allting. Även med hur man använder sig av de sociala medierna.
Jag har länge haft denna bloggpost i skallen men inte tatt mig tiden att skriva. Men häromdagen skrev Niclas Strandh om frågan. Jag tänkte inte ta upp huriviva man skall använda sig av företagets namn eller om man skall vara mer personlig och uppträda som en person på företaget. Jag tänkte istället lyfta frågan kring vad som kan hända om man knyter en individ för hårt till ett företag. För visst kan det finnas vissa risker med det. Scenariona är många.
Om man arbetar upp “ihopkopplandet” med en individ och ett varumärke för hÃ¥rt, vad gör man när dessa gÃ¥r isär? Det kan vara att personer slutar eller avlider. Detta skulle innebära problem. Kopplingen mellan företag och kund skulle där med vara borta. Ännu värre för varumärket är om individen blir ovän med företaget eller börjar arbeta för konkurrenterna. Praktiskt taget sÃ¥ har denne möjlighet att predika om sitt nya förertag för hela kundkretsen. Notera att denne individ redan har lyssnarnas uppmärksamhet och förtroende. Vad gör man dÃ¥?
Det finns helt klart fördelar att vara en person när man talar med kunderna. Man kliver ner från tronen och uppträder som en av dem. Vilket nästan alltid är bra. Men det finns som sagt vissa fallgropar.
Vad tycker du?
(Notera att jag är för att vara personlig, men att jag ser vissa faror med det som bör betraktas.)
5 Comments
May 5th, 2009 at 11:45 am
Hej
Jag förstår vitsen med din åsikt. Däller i situationer när du jobbar för ett annat företag dvs är anställd.
Situationen förändras om det är DITT företag. Du hör ihop med ditt företag. Det sägs ju att folk köper från DIG och inte från ett företag. När du är dig själv i social media spelar det egetligen ingen roll vad det är för vara eller företag som är bakom dig. Det är du som har interaktion mellan olika människor.
Större företag kan har flera som tweetar för dem. Det hänger aldrig på en person.
Folk vill konnecta med DIG inte med din produkt eller företag. Om du vill att folk ska lyssna på dig i social media så börja lyssna på de och bli mera interaktiv med de så länge du inte är någon superkändis och by the way de har också börjat kommunicera med sin publik eftersom det gör de ännu mer populära.
Eller finns man i social media bara för att hela tiden berätta vad JAG gör och håppas på att någon ska lyssna på mig?
twitter.com/riinareivala
May 5th, 2009 at 1:45 pm
Det här är en fråga som upptar mycket av min tid just nu. Jag förordar alldeles bestämt en personlig hållning i alla sociala medier, och lever som jag lär.
Men, rent yrkesmässigt kan det bli komplicerat. Kan jag vara Nikke och tala för något av företagen jag är inblandad i? Kan jag vara Brandstalking på Twitter? Bör jag vara det när vi är ett kollektiv som ligger bakom?
Jo, jag kanske kan det faktiskt, i egenskap av medgrundare och talesperson och eftersom jag redan har min egen identitet och mitt eget varumärke att luta mig mot.
Däremot skulle det vara svårt att inlemma Brandstalking under mitt konto om jag hittills bara hade twittrat om att vattna blommor eller hästskötsel eller om hur mycket jag söp i helgen.
Men. Vill jag följa ett helt opersonligt företagskonto? Och orkar någon annan än möjligen Boxer-Robert hålla ångan uppe som rent företagskonto? Jag har tyckt mig se en rejäl minskning av twittrandet från de politiska partiernas officiella konton på sistone. Inte ens Centerpartiet, som ändå hade stämma i helgen har varit sådär jätteflitiga i sitt officiella twitter-konto.
Kanske är det helt enkelt för svårt att hålla ångan uppe i sociala medier om man inte kan få addera en smula egen personlighet också?
May 5th, 2009 at 3:42 pm
@Riina, jag tycker att du har rätt. Är man egenföretagare är situationen lite annorlunda. Förhoppningsvis kommer man inte att skiljas från sitt företag.
Alltid är man ju privat kansk inte helt lämpad för att sprida varumärket man arbetar för. Det kan vara olämpliga intressen eller dumma uttal. @nikke, you get my point?
Personer är helt klart roligare att följa. No doubt. Vad gäller dig är ju dina privata intressen likställda med de uppdrag du har. Det är inte många, i varje fall inte alla, som har den situationen.
Sen är val Boxer-Robert en person? (hehe). Men annars finns det ju andra företag som exempelvis Spotify som konverserar med sina kunder över twitter.
Jag tror, om man kan och gör det bra, att vara personlig är det absolut bästa. Men kanske är det just PERSONLIG som är bra. Inte kanske just att man heter Anders Svensson. Utan att man är personlig i sitt sätt att konversera?
May 5th, 2009 at 11:36 pm
En konsekvens av den ökade transparensen är att ett företags varumärke i framtiden (idag) kommer att vara summan av alla anställdas investerade tid i det sociala medielandskapet x social kompetens. Ju fler anställda med olika roller i företagen som deltar desto bättre eftersom mångfalden gör det omöjligt för en liten avdelning att föra en relevant dialog i alla kanaler. För att bygga upp ett förtroende och en relation med omgivningen så är det nödvändigt att vi är personliga. Våra politiska partier har beslutat att satsa på TV-reklam. Det kommer inte att löna sig i framtiden eftersom det krävs dialog snarare än monolog för att skapa förtroende hos väljare.
May 6th, 2009 at 10:53 am
Hans – of course. Jag tror alla som kommenterat sÃ¥ här lÃ¥ngt är med pÃ¥ det. Dock ökar riskerna. Samma ekvation gäller (nästan) – ju fler anställda pÃ¥ nätet x social inkompetens (eller illvilja rent utav).
Men utgångspunkten i inlägget var snarare riskerna att knyta ett varumärke för hårt vid en individ. Det finns vägar runt det problemet. Men det är fortfarande ett problem man bör se till.
Leave a Reply