Sitter på en buss till Ljungby. 84 kronor kostar det för den 7 mil långa resan. Inte konstigt folk kör bil. Det är så omständligt att åka buss att man snabbt glömmer bort alla tankar man har på en renare natur. Först måste man lägga upp dagen för att hinna med det som skall göras innan det att bussen går, sen ska man betala en förmögenhet och sist men inte minst tar det bubbla tiden jämför med bilen.

Friheten du har med bilen att åka när du vill är så misshandlad att den är på väg att förintas. Du kan inte åka när du vill eller när det passar. Utan måste anpassa dig till de turer som går – och det är inte många fler än en. Missar man bussen går det fortare att gå än att vänta in nästa tur.

För att inte missa bussen tar du dig till hållplatsen ett par minuter för tidigt för att försäkra dig om att du inte skall missa bussen. Vädret slår om, solen kommer fram och jag har för mycket kläder. Det är varmt, men jag klagar inte. 16:49, det är dags men ingen buss. Jag väntar lite till – ingen buss. Jag vänder mig till herren breved: “Ska du också med 145:an?”. “Ja, den är alltid 10 minuter sen”, svarar han.

17:07 kommer bussen. 18 minuter försenad. Irritationsmoment 1. “Tjena”, säger jag med en glad ton när jag kliver på bussen, “jag ska till Ljungby, vad kostar det?”. “Hur gammal är du?” frågar busschauffören, som är en kvinna. Visar sig att jag får åka för ungdomspriset, för att jag är under 26 år – 84 kronor. “Är vi in Norge?” tänker jag. Det är ett jävla rån. Stackars “vuxna”. Irritationsmoment 2.

Nu sitter jag och upplever irritationsmoment 3 och det är den långa tiden det tar för detta låga fordon att ta sig de sju milen. Egentligen är det väl cirka 14 mil, med tanke på alla omvägar som måste köras. Medan vi kör in på en liten skitväg som går till ett ställe som heter Vrå? förbarmar jag mig över hur lätt jag övertalades av Sambon att låna ut bilen till henne. Nästa gång blir det bilen. Även om bensinpriset sticker iväg till 25 kronor milen, är det värt att köra själv. Alltid. Vill staten att vi ska åka mer buss, måste det först göras lite mindre omständligt. Punkt.